Kategori: Idrott

Judo måste följa sin egen värdegrund – även när det är svår

Nej, det här inlägget handlar inte om naprapati eller sjukvård. Men något som rör mitt kampsportshjärta på djupet och även format min syn på vad idrotten symboliserar och borde göra för de flesta.

Det är nu länge sedan jag själv var aktiv inom judo. Åren som judoutövare och tränare lärde mig något mer och kanske till och med viktigare än hur vi faller mjukt, kastar en motståndare på olika vis, m.m… Judo handlar minst lika mycket om respekt, ödmjukhet och att vara en god förebild. När jag nu blev varse att Internationella Judoförbundet, åter igen godkänner ryska deltagare delta på tävlingar under ryska flaggan… Det är vad detta debattinlägg handlar om…

Judo är mer än en sport. Det är en värdegrund, en utbildning i hur människor bör bete sig mot varandra – på och utanför mattan.

Judo Moral Code är tydlig: Respekt, Heder, Vänskap, Ärlighet, Självkontroll, Ödmjukhet, Hövlighet och Mod.

Dessa värden är inte dekorativa ord på en vägg. De är själva ramen för hur judo ska praktiseras och bedömas.

Det är därför vi genom historien har sett exempel där en judoutövare vunnit en match men förlorat segern – därför att beteendet efteråt bröt mot judo-värderingarna.

Vi har sett medaljer återtas för hånfulla gester, förnedrande firanden, vägran att hälsa eller öppet visat förakt. När detta har skett har judo-samfundet varit enigt:

Vinner du utan respekt

– då har du inte vunnit alls.

Det är en av de ädlaste traditionerna i vår sport.

När en individ brister i respekt, då tar vi konsekvenserna.

. . . men vad gör vi när bristen kommer från en stat?

Det är här frågan om ryska judokas deltagande under rysk flagga blir svår – men också nödvändig – att diskutera.

Som neutral idrottsutövare är varje judoka en individ, inte sin regering. Det är därför helt rimligt att diskutera möjligheter för neutrala atleter att delta, under förutsättning att de uppfyller etiska krav. Det handlar om att inte kollektivt bestraffa dem som varken valt eller påverkat ett krig.

Men saken förändras när deltagandet sker under en nationell flagga, särskilt en flagga från ett land som i FN upprepade gånger har fördömts för angreppskrig, våld mot civila och brott mot folkrätten. När nationella symboler tillåts är det inte längre individen som representeras – utan staten. Därför uppstår en konflikt mellan idrottens etik och statens handlingar.

Judo Moral Code ger oss redan ett verktyg för att förstå situationen

Om en enskild judoka hånar sin motståndare i strid mot judo-värderingarna, då kan domaren säga:

“Din seger erkänns inte. Ditt beteende komprometterar sporten.”

Frågan vi måste ställa oss är:

• Kan en stat som bedriver ett angreppskrig, bryter mot folkrätten och orsakar omfattande mänskligt lidande samtidigt stå på judomattan med flagga och hymn – utan att det komprometterar vår sport?
• Om osportsligt beteende från en enskild idrottare är tillräckligt allvarligt för att ta bort en medalj, hur ska vi då förhålla oss när den bristande respekten är strukturell och kommer från en statsmakt?

Detta är inte en fråga om att skuldbelägga individen med ryskt pass. Det är en fråga om vad judo erkänner och legitimerar symboliskt.

Respekt och Heder är inte selektiva värden

Judo Moral Code säger att respekt är grunden för förtroende. Respekt gäller alla – både utövare och de människor som i konflikter blir utsatta för våld och förluster. Om judo accepterar en nations flagga medan den nationen samtidigt genomför handlingar som kränker människors liv och rättigheter, riskerar sporten att förlora sin moraliska kompass.

Det handlar inte om politik.

Det handlar om heder och konsekvens.

Vi kan inte lära barn att de ska buga före och efter matchen, att de ska behålla självkontroll även i seger och nederlag – och samtidigt bortse från enorma överträdelser av samma principer bara därför att de begås av en stat och inte en individ.

Det finns en rimlig mellanväg

Jag menar att judo som global sport bör:

1. Tillåta individuella ryska judoka att tävla som neutrala, under strikt etisk granskning

2. Men inte tillåta rysk flagga, nationalsång eller statlig representation så länge kriget och brotten mot folkrätten pågår

3. Tillämpa samma princip som när en enskild judoka förlorar en seger på grund av beteende som strider mot judo-värderingarna:

》Det är inte individen vi stänger ute.

》Det är beteendet, eller i detta fall statens agerande och symboler – som vi inte kan accepter

Detta skulle vara en konsekvent, värdegrundsbaserad linje som respekterar både idrottare och judons etik.

Slutsats: Judo måste våga följa sin egen moral

När judo är som starkast är det inte för att vi kastar hårdast – utan för att vi håller fast vid våra värderingar även när det är svårt.

1. Vi kan inte ta medaljer från judoka som hånar sina motståndare, och samtidigt välkomna flaggan från en nation som i handling visat långt mer allvarliga brister i respekt och mänsklig värdighet.

Ett neutralt idrottande är möjligt, rimligt och i linje med Judo Moral Code.

Men full nationell representation under rysk flagga är det inte – inte nu, och inte utan en djupare värderingskonsekvens.